En sonettkrans tillägnad den svenske Bonden och hans Hustru
Hans Slycke har skrivit något så pass ovanligt som en regelrätt sonettkrans, “Det var en gång“, kring livet i en by i Östergötland genom seklerna. Den by som sonettkransen handlar om ligger i Rappestad socken av Valkebo härad i Östergötland. Den är dokumenterad i flera pergamentbrev från 1348 och framåt. Flertalet av dess gamla frälsehemman övergick i slutet av 1600-talet till Kronan.
Från mitten av 1700-talet kunde bönderna själva genom ‘skatteköp’ bli ägare till den jord de brukade. Därmed började också hemmansklyvningen. Vid tiden för det smärtsamma Laga Skiftet fanns ett 10 – tal ägare i byn. Laga Skiftet inleddes 1847 och fastställdes 1852. Idag brukas hela byn av två moderna jordbruksföretag.
Om sonetten som en lyrikform genom historien, skrev poeten och författaren Hans Slycke (i Romantiska förbundet tidskrift, Aurora, Nr. 4/2006) bl.a. följande:
Sonetten hålls ju ofta för att vara den allra krångligaste och av alltför många regler omgärdade lyrikformen. Och ändå bygger den i grunden på den mycket enkla principen: en obetonad och en betonad stavelse. En jamb alltså. I varje versrad upprepad fem gånger. En femfotad jambisk vers med tio eller elva stavelser – en obetonad och en betonad. Genom hela strofen. Genom hela dikten. Genom hela boken!
Det underbara är ju att vårt rika Svenska språk
Det underbara är ju att vårt rika Svenska språk – liksom många andra – självt till stor del är uppbyggt på samma sätt. Med växelvis obetonade och betonade stavelser kan vi uttrycka drömmar, skeenden, ljus och mörker, färger, stämningar och känslor – ja, sätta ord på själva livsupplevelsen!
Visst finns det regler och traditioner att följa. En äkta sonett är alltid 14-radig. Den är vanligen uppdelad i två fyrradiga “kvadernarer” och två treradiga “terziner”. Det var Dante, som föst använde den här konstruktionen i sin berömda “Divina Commedia”. Och så är det det där om rimflätningen: a-b-b-a, a-b-b-a. vanligen följt av c-d-e, c-d-e. I Dantes terziner är dock rimföljden lite annorlunda.
Sonettformens belackare och kritiker – det finns ju så’na – har ibland hävdat, att alla dessa regler hotar att påverka diktens innehåll. Dock är jag övertygad om, att alla sonettskrivande kvinnor och män genom alla tider utan tvekan skulle hävda, att de själva bestämt både ord och innehåll.
En s.k. sonettkrans är en form där man skriver 14 fjortonradiga sonetter och sedan kröner verket med en femtonde, bildad av de fjorton föregåendes inledningsverser.
Hans Slycke,
Viksjö, 15 oktober 2006
STÅLGÅRDEN ISBN 91-87362-29-5
Boken är tryckt i pappersformatet 14 ✕ 20 cm. Detta format har också använts för reproduction av boken i PDF. Vidare är texten och illustrationen på pärmen, liksom i originalet, “tryckta” i en mörkt brun färg, detta för att närma sig författarens estetiska ambition.